Inlägg nr 1
Trodde aldrig att jag skulle börja blogga, men ja, jag känner att jag behöver skriva av mig lite.
För ett par veckor sen när jag var i utlandet så träffade jag en snubbe, skiitsöt, bor också här i malmö.
Så när vi kom hem så började vi dejta, jag var tydlig redan från början att jag inte var ute efter nått one night stand eller nått sånt. Jag har vatt singel länge nu och jag är verkligen redo för nått seriöst.
MEN när en kille är svår, så tröttnar jag. Jag vill verkligen försöka med denna kille, men han e skiiitdålig på o höra av sig, skitdålig på o lägga ner tid på och ses.
Jag dejtade många olika innan jag träffade honom och nu har jag lagt ner alla med tanke på att jag gillar verkligen honom. Va fan ska jag göra. Ska jag ge han tid? Ska jag bara låta det va? Ska jag konfrontera honom?
Jag vill inte va efterhängsen, men fan, jag går och funderar hela tiden....
Vad tänker han, vad gör han, varför ringer han inte, va vill han....
Varför måste man fundera så mycket, varför inte bara ta det som det kommer?
Jag vet att jag förstört många bra chanser med riktigt bra killar för att jag har vatt som en finne i röven, så vill inte va det denna gången...OCH TACKA GUD FÖR MAN HAN TJEJKOMPISAR OCH SNACKA MED!!!!!
Suttit på balkongen hela kvällen med en tjejkopmpis och spekulerat, både hon och jag....fattar inte varför man gör så...
Varför??
Nä, nu ska jag sova bort tankarna på honom....
Sov gott!! Puss & Kram
